Vad är en immateriell tillgång? Hur redovisas immateriella tillgångar? Vilka skillnader finns mellan K2 och K3? Det kan finnas många frågor kring immateriella tillgångar. Här är svaren på några av de vanligaste frågorna!
Vad är en immateriell tillgång?
En immateriell tillgång kan definieras som ”en icke-monetär tillgång utan fysisk form” (se K3/BFNAR 2012:1). Detta innebär att likvida medel och fysiska tillgångar (till exempel byggnader, maskiner och inventarier) inte är immateriella tillgångar. Det specificeras även att övriga finansiella tillgångar inte är immateriella tillgångar.
Immateriella tillgångar kan till exempel vara patent, licenser, upphovsrätter och egenutvecklade tekniker. Immateriella tillgångar kan vara både förvärvade och egenupparbetade.
Immateriella tillgångar kan vara både förvärvade och egenupparbetade.
Vad är skillnaden mellan en förvärvad och en egenupparbetad immateriell tillgång?
En immateriell tillgång kan uppstå genom att den förvärvas eller genom att företaget på egen hand upparbetar den immateriella tillgången.
En immateriell tillgång kan förvärvas separat (till exempel genom att ett företag köper ett patent eller en licens) eller genom ett rörelseförvärv. Vid ett rörelseförvärv upprättas en förvärvsanalys i vilken identifierbara immateriella tillgångar tas upp.
En immateriell tillgång kan även vara egenupparbetad, det vill säga att den har utvecklats av det företag som redovisar tillgången. När det gäller egenupparbetade immateriella tillgångar skiljer sig reglerna ganska mycket mellan K2 (BFNAR 2016:10) och K3 (BFNAR 2012:1). Detta beskrivs närmare längre ned i detta blogginlägg.
Hur redovisas en förvärvad immateriell tillgång?
En immateriell tillgång som förvärvas separat redovisas till anskaffningsvärde. Detta anskaffningsvärde skrivs sedan av under nyttjandeperioden. Huvudregeln är att immateriella tillgångar skrivs av under en femårsperiod.
Vad gäller immateriella tillgångar som erhålls genom rörelseförvärv kan det bli lite mer komplext. Det kan då vara svårare att identifiera den immateriella tillgången. Om tillgången inte kan identifieras kan den inte särskiljas från goodwill (mer om goodwill längre ned i detta blogginlägg).
Om tillgången kan identifieras gäller samma regler som för separat förvärvade immateriella tillgångar. Tänk även på att immateriella tillgångar som erhålls genom rörelseförvärv, och som kan identifieras, ska värderas till verkligt värde (vid anskaffningstillfället).
En immateriell tillgång som förvärvas separat redovisas till anskaffningsvärde.
Hur redovisas egenupparbetade immateriella tillgångar enligt K2?
Enligt K2 (BFNAR 2016:10) är det inte tillåtet att aktivera utgifter för egenupparbetade tillgångar. Alla utgifter som är kopplade till den egenupparbetade tillgången måste kostnadsföras direkt.
Hur redovisas egenupparbetade immateriella tillgångar enligt K3?
Företag som tillämpar K3 (BFNAR 2012:1) kan välja mellan kostnadsföringsmodellen och aktiveringsmodellen. Ett företag ska välja en modell och sedan tillämpa den konsekvent på samtliga egenupparbetade immateriella tillgångar.
Kostnadsföringsmodellen
Enligt denna modell kostnadsförs alla utgifter (både forskning och utveckling) i takt med att de uppkommer. Det sker med andra ord ingen aktivering. Det är samma princip som i K2 (se ovan).
Aktiveringsmodellen
Enligt denna modell kostnadsförs alla utgifter i forskningsfasen i takt med att de uppkommer. Däremot aktiveras alla utgifter i utvecklingsfasen. Observera att det finns ett antal kriterier som ska uppfyllas för att få aktivera utvecklingskostnader. Det handlar bland annat om att:
- Det ska vara tekniskt möjligt att färdigställa den immateriella tillgången. Den ska sedan kunna användas eller säljas.
- Det ska finnas en avsikt att färdigställa tillgången.
- Företaget ska ha möjlighet att använda eller sälja tillgången.
- Det ska vara sannolikt att den immateriella tillgången kommer att skapa framtida ekonomiska fördelar (ökade intäkter eller minskade kostnader).
- Det ska finnas tekniska, ekonomiska och andra resurser för att färdigställa tillgången.
- Utgifterna under utvecklingsfasen ska kunna beräknas på ett tillförlitligt sätt.
Värt att notera är även att det finns vissa kostnader som aldrig får aktiveras. Det handlar till exempel om internt upparbetade varumärken och utbildningsinsatser. Det finns fler exempel i K3-normeringen.
Internt upparbetade varumärken och utbildningsinsatser är exempel på kostnader som inte får aktiveras.
Hur särskiljs forskningsfasen från utvecklingsfasen?
Som framgår ovan är det viktigt att skilja på forskningsfasen och utvecklingsfasen vid egenupparbetning av immateriella tillgångar. Med forskning menas ett planerat och systematiskt sökande med syftet att erhålla nya tekniska eller vetenskapliga kunskaper eller insikter. Utvecklingsfasen är nästa steg, det vill säga tillämpningen av forskningsresultat eller annan kunskap. Syftet kan vara att åstadkomma nya eller väsentligt förbättrade produkter, processer, material, konstruktioner, system, processer eller tjänster. Utvecklingsfasen inträffar innan kommersiell produktion eller användning påbörjas.
Vad innebär fond för utvecklingsutgifter?
Företag som använder aktiveringsmodellen måste överföra medel till en fond för utvecklingsutgifter. Beloppet som ska överföras är samma belopp som aktiveras som egenupparbetad immateriell anläggningstillgång. Överföringen sker från balanserat resultat till fond för utvecklingsutgifter (bundet eget kapital). Överföringen återförs till fritt eget kapital i takt med att den egenupparbetade tillgången skrivs av. Effekten blir att aktiveringsmodellen inte ger en större möjlighet till utdelning (jämfört med kostnadföringsmodellen).
Vilka krav ställs på att nedskrivningsprövning ska göras?
På grund av den osäkerhet som finns vid värderingen av egenupparbetade immateriella tillgångar ställer K3 (18.24) krav på nedskrivningsprövning av ännu ej färdigställda egenupparbetade tillgångar. Nedskrivningsprövningen ska ske årligen även om det inte finns några indikationer på värdenedgång.
Egenupparbetad goodwill får aldrig tas upp som en tillgång.
Vad innebär goodwill?
Goodwill är mellanskillnaden mellan det pris som en förvärvare betalar för ett företag och värdet av de identifierbara tillgångar som det köpta företaget äger. Goodwill kan vara både positiv och negativ. Det vanligaste är att förvärvspriset är högre än värdet av de identifierbara tillgångarna. Anledningen till detta högre pris kan till exempel vara att det förvärvade företaget har ett gott rykte eller att förvärvaren förväntar sig att uppnå synergieffekter efter förvärvet.
Goodwill (en icke identifierbar immateriell tillgång) som uppstår vid förvärv av företag får aktiveras som en immateriell anläggningstillgång. Egenupparbetad goodwill får aldrig aktiveras (tas upp som en tillgång).
Vilka avskrivningsregler gäller för goodwill?
Huvudregeln är att goodwill skrivs av under en femårsperiod. Endast i undantagsfall kan en längre avskrivningstid motiveras. Tänk även på att nedskrivningsprövning kan behöva göras.
Med nedskrivningsprövning menas en bedömning av om verkligt värde understiger bokfört värde. Om det gör det behöver en nedskrivning göras. Nedskrivningsprövning behöver, till exempel, göras om det har inträffat negativa händelser i företaget eller dess omvärld.
Bra att tänka på angående immateriella anläggningstillgångar!
Det kan vara bra att ta hänsyn till redovisningsreglerna gällande immateriella anläggningstillgångar när mindre företag väljer mellan K2 och K3. Om ett mindre företag har egenupparbetade immateriella tillgångar kan K3 ibland vara ett bättre val. Detta eftersom det ger möjligheten att aktivera utgifter för upparbetningen av de immateriella anläggningstillgångarna.
