Har ditt företag räntekostnader och har du koll på om ditt företag får göra avdrag för dessa? Reglerna är komplicerade – här reder Jonathan Reither, skatterådgivare på Skeppsbron Skatt, ut vad som gäller!
Det är inte ovanligt att företag har höga räntekostnader, inte minst om verksamheten är nystartad eller i en expansionsfas. Som huvudregel får företag göra avdrag för de kostnader som uppkommer under ett beskattningsår. Detta gäller även räntekostnader. Det finns dock regler som begränsar denna rätt och dessa regler kallas för ränteavdragsbegränsningsreglerna. Reglerna är komplicerade, både i fråga om vilka kostnader som ska tas med och till hur stor del avdrag får göras.
Vem får göra ränteavdrag?
Reglerna för ränteavdragsbegränsningar omfattar alla juridiska personer och svenska handelsbolag, med undantag för handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer. Det finns dels en huvudregel, dels en förenklingsregel. Det är dessa regler som förklaras i detta inlägg.
Vidare omfattas de flesta företag som gör avdrag av skyldigheten att lämna in en så kallad N9-blankett i samband med inlämnandet av företagets inkomstdeklaration. Denna skyldighet har med anledning av nya riktlinjer från Skatteverket vidgats. Vad N9-blanketten innebär behandlas längre ner i inlägget.
Ränteutgift, ränteinkomst och räntenetto
Enligt reglerna omfattar begreppet ”ränteutgift” följande:
- Ränta
- Andra utgifter för kredit samt
- Utgifter som är jämförbara med ränta.
Med ränteinkomster avses inkomster som motsvarar ränteutgifter.
Om valutarisken avseende en fordran eller skuld i utländsk valuta har säkrats genom ett derivatinstrument, ska dessutom en valutakursförändring på fordran/skulden anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst. Är valutarisken däremot inte säkrad genom ett derivatinstrument ska valutakursförändringen inte anses vara en ränteutgift eller ränteinkomst enligt begränsningsreglerna.
Två begrepp som används genomgående är negativt räntenetto som avser en situation där avdragsgilla ränteutgifter överstiger skattepliktiga ränteinkomster under ett beskattningsår. Det andra begreppet är positivt räntenetto som avser situationer där ränteinkomsterna istället överstiger ränteutgifterna under ett beskattningsår.
Huvudregeln (EBITDA-regeln)
Enligt huvudregeln (EBITDA-regeln) får ett företag göra avdrag för ett negativt räntenetto med högst 30 procent av avdragsunderlaget som motsvarar ett företags skattemässiga EBITDA.
EBITDA = Earnings Before Interest, Tax, Depreciation and Amortization
Utgångspunkten vid beräkningen av avdragsunderlaget är bolagets skattemässiga resultat före tillämpning av ränteavdragsreglerna. Här ska företaget som huvudregel alltså räkna som att fullt avdrag ges för räntekostnader. Därefter ska detta belopp justeras med ett flertal poster. Bland annat ska resultatet ökas med årliga värdeminskningsavdrag, negativt räntenetto samt avsättning till periodiseringsfond. Vidare ska resultatet minskas med bland annat återförd periodiseringsfond. Summan efter justeringarna utgör sedan avdragsunderlaget och det är utifrån detta underlag som avdragsutrymmet om 30 procent kan beräknas.
Negativa räntenetton som överstiger avdragsutrymmet får sparas och rullas fram för eventuellt avdrag inom sex år.
Utgångspunkten vid beräkningen av avdragsunderlaget är bolagets skattemässiga resultat
Notera att ovan beskrivning av den generella begränsningsregeln inte är uttömmande och när avdragsutrymmet ska beräknas är det viktigt att samtliga justeringsposter uppmärksammas och tas med. Det är viktigt att detta blir korrekt så att bolaget inte räknar fram ett för högt avdragsunderlag och således ett för högt avdragsutrymme som leder till att större avdrag än tillåtet görs. Vår rekommendation är att ni kontaktar en skatterådgivare för assistans vid beräkningen av avdragsunderlaget.
Förenklingsregeln
För att underlätta för företag med låga negativa räntenetton finns en förenklingsregel. Den innebär att ett negativt räntenetto får dras av upp till fem miljoner kronor, oavsett vad företagets EBITDA uppgår till. Om företaget ingår i en intressegemenskap gäller beloppsgränsen på fem miljoner kronor för samtliga företag inom gemenskapen. Ingår ett bolag i en intressegemenskap med andra bolag måste således samtliga negativa räntenetton inom intressegemenskapen räknas ihop och rymmas inom dessa fem miljoner kronor. Med företag i intressegemenskap avses här bland annat ett företag som innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i en annan juridisk person.
Ej avdragsgill del av ett negativt räntenetto får inte sparas vid tillämpning av förenklingsregeln utan faller bort.
Fördelning av avdragsgillt belopp
Vid användning av förenklingsregeln i en intressegemenskap måste det avdragsgilla beloppet (upp till högst fem miljoner kr) fördelas över de olika bolagen som yrkar avdrag. Denna fördelning måste redovisas öppet i inkomstdeklarationen för respektive bolag vilket i sin tur innebär att samtliga bolag måste ha samma deklarationstidpunkt för att kunna tillämpa förenklingsregeln.
Det ska poängteras att bolag inom en intressegemenskap får bestämma om de ska använda sig av EBITDA-regeln eller förenklingsregeln. Om något bolag använder förenklingsregeln får dock de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inte överstiga 5 mkr i intressegemenskapen.
N9-blankett
N9-blanketten (SKV 2158) är en bilaga till inkomstdeklarationen som avser avdrag för negativa räntenetton. På blanketten ska bolaget ange sitt negativa räntenetto samt storleken på avdrag för negativt räntenetto genom antingen huvudregeln (EBITDA-regeln) eller förenklingsregeln.
N9-blanketten ska lämnas i samband med inkomstdeklarationen i de flesta fall när ett företag gör avdrag för sitt negativa räntenetto. N9-blanketten ska dels lämnas in av ett bolag som använder sig av EBITDA-regeln, dels när förenklingsregeln används och bolaget ingår i en intressegemenskap.
Exempel: Det finns tre företag i en intressegemenskap. Endast ett företag har ett negativt räntenetto som det yrkar avdrag för enligt förenklingsregeln. Det företaget som yrkar avdrag för det negativa räntenettot måste lämna in en N9-blankett. Det är således endast företag som tillämpar förenklingsregeln där det negativa räntenettot understiger fem miljoner kronor och som inte ingår i en intressegemenskap som inte ska lämna in en N9-blankett.
N9-blanketten innehåller ett flertal olika avsnitt och beroende på om EBITDA- eller förenklingsregeln används ska olika delar fyllas i. Då blanketten är grunden för företagets avdrag för negativt räntenetto är det viktigt att den fylls i korrekt så att Skatteverket kan se att korrekt avdrag har gjorts.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan det konstateras att reglerna ställer höga krav på företagen. Även för företag som tillämpar förenklingsregeln kan räntedefinitionen innebära problem. Huruvida en utgift ska klassificeras som t ex kostnad för kredit och därför ingå i räntenettot är ofta svåra bedömningar, men som är nödvändiga för att beräkna räntenettot. För företag som behöver tillämpa EBITDA-regeln innebär beräkningen av avdragsunderlaget en extra dimension av komplexitet. Valfriheten mellan regelverken begränsas av det faktum att ej avdragsgilla negativa räntenetton inte kan föras vidare till nästa beskattningsår vid tillämpning av förenklingsregeln.
För de företag som måste tillämpa EBITDA-regeln skapas ytterligare en dimension av komplexitet
Vår rekommendation är att kontakta en skatterådgivare för att säkerställa att alla uppgifter och avdrag blir korrekta. Välkommen att höra av dig!
